jag kan får allt jag vill ha
vad vill jag ha
egentligen som kan göra mig glad
man måste ju vilja ha tusen saker
för å få veta vad man ville ha mest av allt
jag tror också att de värda sakerna inte kommer lätt, som han sa, killen
jag tror att solen finns och att molnen finns. fast de är egentligen inte mjuka
utan genomtunna och man kan inte ta på dem. fast de finns! är inte det liite skumt kanske?
jag tror på sommar och på vinter fast jag hellre åker nånstans då näsan fryser och snoret innuti.
fast jag vet
att den är där, vintern är där och liksom säger att nej nej, du kan inte få sommar jämt!
vantar och ljus är mysigt
fast ljusa nätter utan solnedgång och bara fötter kanske är det bästa
för det får man inte alltför ofta
man kan gå hem från stan, sista biten känns alltid för lång men ändå okej.
natten är dagen och det blir liksom typ 48 timmar på ett dygn.
när man var liten slickade man på istappar. tänk att det var gott fast det
smakar ingenting. det är ju också en liten konstig grej. helt appropå.
man ska tro på sina ord.
på vad andra säger fast vissa ljuger
man får vara förståndig
inte feg, det låter tråkigt, som hon sa, chefen
vi fick bullar som man ville ha mer av
men osvenskt att ta sista biten, man kan inte vara sån.
anpassningsbar. underbar? njasi.
biolek och karrapåse. blir suve.